paintingglory

Alltså man ska ju inte ladda ned musik som man inte betalar för. I princip tycker jag att man ska stödja musikbranschen eftersom den nu tydligen är på nergång. Allt det där kan jag hålla med om. 

Alltså. Nu växer jag snart fast vid datorn. Jag har knappt rört mig utanför dörren på två dagar nu, och jag känner hur min kropp mer och mer börjar anta en figur som endast kan liknas vid en rauk! Bara inte lika respektingivande. Detta var ingen höjdpunkt i mitt liv, så mycket kan jag säga! Nu får det bli ändring! När jag är klar med alla arbeten dårå. 

Säger som Joey, why god, why are you doing this to us?!

Det gör ont när jag andas. Jag har ont i ryggen, i hjärtat och i magen. Och jag har fått tillbaka min magkatarr. För att sammanfatta; jag känner mig som en gammal tant på dödsbädden. Eller nåt.

Hittade en läskig sida med information om mig. Står till exempel att jag fyller år om 52 dagar och att jag föddes på en torsdag för 6888 dagar sen. Shit. 

Jag märker att jag sakta men synnerligen säkert börjar förvandlas till en gammal utsliten tant. Jag börjar redan idag att med fasa se framför mig den kommande veckan, utgång både fredag och lördag med inkluderande för- och efterfester, studentskiva av något slag nästa onsdag... jag kommer sannerligen vara mer död än levande! Detta är inte riktigt acceptabelt, därav mitt, kanhända något förhastade, beslut om det förestående svirandet! lölö. Tills dess sitter jag, en aning melankolisk till sinnet, och läser om aldehyder, ketoner och andra spännande saker. Dessutom har jag drabbats av monstruösa socker-cravings. öhwell. 

That was all me....Jag är väldigt trött och sliten och har lite lite ångest över gårdagens fylle-smsande. Jag borde verkligen ha alkolås på mobilen. Dessutom råkade jag säga till K att han var sinnessjuk och allmänt störd i huvudet. Igår alltså. Ja jag har lite svårt att hindra mig själv ibland. Fast han tog det förvånansvärt bra måste jag säga! 

Idag är jag uppsnärjd i det blå, jag vet inte vad som händer eller vad jag gör. Framför allt inte varför! Eller hur. Eller var eller när. You get it. 

Då var det dags!! Nu börjar en veckas konstant pluggande. Det går väl sådär, som ni kan se. Men det är helt underbart väder ute, jag är väldigt trött på vintern och så, men när man kan sitta inomhus och vara bakis och mysa är det verkligen stämningsfullt med snön som faller utanför fönstret! Hela världen blir liksom alldeles tyst och man får en helt speciell känsla... man blir helt lugn och samtidigt känner man sig som en liten unge igen! Åh jag vill ut och åka pulka!!! 

Jag är så himla less på mörker och kyla och allt vad vintern innebär! Jag vill att det ska bli varmt ute, jag vill ha den där underbara känslan i magen, den som man bara får när våren precis har kommit, jag vill vara en liten unge igen, jag vill vara kär, jag vill vara glad, jag vill inte bry mig, jag vill bara känna... 

Jag ska bara säga en sak, och det är att det faktiskt är himla jobbigt att gå runt och vara orolig för nån. Och jaaa jag är självisk som tänker så men jag orkar liksom inte! Inte när man inte får nåt tillbaka. Så det så! 

MEN SLUTA SNÖA DÅ!!!! 

Det är så konstigt hur olika människor är. Jag menar, självklart vet man ju att alla människor är unika, speciella och så vidare, men jag fattar inte riktigt HUR olika man faktiskt är. För det mesta brukar jag ändå kunna sätta mig in i hur folk resonerar och känner, även om jag inte alls håller med. Därför känns det otroligt tungt att inse att den människa som en gång stod mig så nära, som har varit min vän i sexton års tid nu är så långt ifrån mig att jag inte kan nå fram. Det har inte alltid varit särskilt bra mellan oss, det var nog ofta lite av en hat-kärlek, men ändå. Vi har på ett eller annat sätt alltid funnits vid varandras sida. Och först i måndags insåg jag hur långt borta ifrån mig hon var. Det är inte så att jag inte vet att hon inte berättar allt för mig, det är jag medveten om, men exakt HUR mycket det var som hon aldrig berättar... 

Jag är på ganska bra humör idag, trots dagens känslomässiga katastrofer och konfrontationer (inte roligt när man är så konflikträdd som jag, känner mig riktigt stolt över mig själv). Man får hoppas på att det var nån mening med det hela! 

En lista över några av de böcker jag ska läsa en vacker dag när jag får tid:

Idag gick jag på stan i över 8 timmar i sträck. Det enda jag lyckades åstadkomma under den tiden var en jäkla massa springande fram och tillbaka och lite gnällande och tandagnisslan. Och en klänning, sekunden innan jag skulle kasta mig på tunnelbanan och lämna den stormande folkmassan bakom mig..... Blä.

Jag gick av misstag upp en hel halvtimme för tidigt idag! Hur bittert känns inte det? Särskilt då jag har börjat snora och snörvla som en idiot och mest av allt känner mig som en urvriden gammal trasa. Det är ungefär som om det ställe där min hjärna brukade vara nu är fyllt med gröt. Dessutom har jag två timmars atomfysik att se fram emot, vilket vore helt ok om det inte vore för det faktum att jag även måste genomlida en dubbeltimme i tyska och inte slutar förrän klockan fyra... Som sagt. Bittert. Oh well.