reflektioner.
Jaha solen skiner, värmen är här, tror ni jag bryr mig om det? Oh nej, hängiven uppsatsskrivare som jag är sitter jag här och glor framför datorn. DET mina vänner, kallar jag självbevarelsedrift. Anders får gilla mina uppsatser sen, annars jävlar i min gamla dojja!!
Jag ska snart iväg på fruktsalladskalas! För övrigt har jag haft sjuka cravings efter majs hela dagen. Well. Låt oss skylla på bakfyllan. Ja snälla.
uppsatsskrivning.
Allteftersom dagen går och jag fortfarande växlar mellan att sitta och stirra på min uppsats och att sitta och stirra tomt ut i luften, känner jag hur jag liksom blir alldeles tom inuti och min röst antar en gnälligare ton för var gång jag tvingas säga något! Den sista kvarten har jag lyckats med att
1. slå huvudet i en vass kant när jag skulle lägga mig ner på bordet (för att jag ville att ingen i min omgivning skulle undgå att förstå att det är synd om mig. Än en gång kommer jag till insikten att melodramatik inte ligger för mig.)
2. slå i armbågen i stolen.
Åh, tänker jag, ännu ett ypperligt tillfälle att få gnälla!
Livets små gåvor i vardagen. Ack ja.
Barskrapad!
Ni vet de där femtioöringarna som ligger löst och skramlar i botten av ens väska, som man aldrig riktigt orkar bry sig om? Dem fick jag skrapa ihop igår för att kunna betala för min öl! Kände mig som ett med de andra lodisarna som satt och söp på sunkhaket på söder dit vi hade sökt vår tillflykt på grund av bristande ekonomi!
classy indeed.
den du.
Läste nyss en sak som jag tyckte var lite tänkvärd! Vi pratar mycket om att det faktiskt finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, och att dessa inte går att bortse från. Men biologiska skillnader finns det ju även mellan till exempel en brunögd människa och en grönögd, medan ingen skulle komma på tanken att behandla dessa olika. HA.
Barn och genus
Läste i DN igår om könssegregerade barnkläder. Jag tycker att det är helt absurt att man från allra första stund måste begränsa sitt barn till dess kön. Samma sak gäller ju för leksaker! Pojkar uppmuntras till aktiva lekar, ofta med våldsglorifierande leksaker, eller sport, medan flickor ska lära sig att ta ansvar, ta hand om dockan, laga mat, leka med låtsassmink!
"– Vi har både dockor och bilar hemma men mina söner väljer ju bilarna."
Det här har jag läst flera gånger i olika intervjuer. Som att det skulle vara nån slags genetisk inprogrammering! För 200 år sedan då, när det inte fanns några bilar?
Någon visste inte ens vad könsneutral uppfostran innebar och gissade på att det var när man satte på flickorna blå kläder och pojkarna röda.
Det handlar om identifikation tror jag. Man är rädd att någon ska ta fel. Varför det nu skulle vara så fruktansvärt övergår dock mitt förstånd, men vad vet jag, jag har ju inte barn själv.
Han för länge sen.
Oh jag har hittat nån som jag inte har sett på länge länge. Han är fin. Var. Eller så ville jag bara att han skulle vara det. Jag är sån. Människor är som JAG vill att de ska vara. Det är ett av mina stora problem tror jag.
Hur som helst.
Jag vågar ändå inte lägga till honom på facebook! Det är för att jag är lite feg, ja. Och inte heller för att det spelar nån som helst roll, utan bara för att. Bara för att.
Men ändå. Jag minns bänken, minns den där kvällen. Tröjan jag fick låna. Att gå hela vägen hem, en varm sommarnatt, förbi de prostituerade som bodde på min gata. Låter långt borta va? Det är det. Och känslan, framför allt känslan. Frihet. Allt var nytt och allt var berusande. Åhå jag är sentimental.
Men jag var kär. Jag var kär!
Många dagar och många mil ligger mellan oss och ärligt talat är det väl tur det. Jag har en känsla av att minnet är en aning förskönat. Men oh den tiden var fin.
Vår.
JAAAAAAAAAA!
Skarevapådetvisetva!
Nu skiner solen igen! Och jag är fortfarande sjuk. Nu får det banne mig vara nog! Imorgon har jag tänkt bli frisk. Annars blir jag nog tokig och slänger ut nåt genom fönstret. Eller så.
Jag hotar min sjukdom alltså. Alla medel är värda att prova. Öh.
Mamma tipsar:
"om ditt hjärta nån gång brister
- laga det med karlssons klister."
Visdomsord från den äldre generationen.
vår.
Åh trött trött trött. Trodde jag var bakis hela dagen men känner nu att jag har feber. Vilket ju var en lättnad på sitt sätt för jag fick inte riktigt ihop det. Lite ledsen är jag också. Läste lite i Cosmopolitan, och det gjorde mig lite beklämd. Bakåtsträvande tidning, ganska värdelös faktiskt. Nu sitter jag och lyssnar lite på fina Hello Saferide och väntar på att mamma och pappa ska komma hem.
If I told you my stories and sang you my songs, would you laugh at me, would you pity me? What would you say if I asked of you, out of accident, out of loneliness? Could I be with you?
