Han för länge sen.
Oh jag har hittat nån som jag inte har sett på länge länge. Han är fin. Var. Eller så ville jag bara att han skulle vara det. Jag är sån. Människor är som JAG vill att de ska vara. Det är ett av mina stora problem tror jag.
Hur som helst.
Jag vågar ändå inte lägga till honom på facebook! Det är för att jag är lite feg, ja. Och inte heller för att det spelar nån som helst roll, utan bara för att. Bara för att.
Men ändå. Jag minns bänken, minns den där kvällen. Tröjan jag fick låna. Att gå hela vägen hem, en varm sommarnatt, förbi de prostituerade som bodde på min gata. Låter långt borta va? Det är det. Och känslan, framför allt känslan. Frihet. Allt var nytt och allt var berusande. Åhå jag är sentimental.
Men jag var kär. Jag var kär!
Många dagar och många mil ligger mellan oss och ärligt talat är det väl tur det. Jag har en känsla av att minnet är en aning förskönat. Men oh den tiden var fin.
Kommentarer
Postat av: Anonym
skulle vara fint att få lite nya såna minnen. lite nytt överlag.
Trackback
