paintingglory

Min bror och hans flickvän flydde just kontoret. Plötsligt inser jag att jag dragit en nitlott. Jag vill också åka lastbil!!

Enligt Sartre är ångest inför framtiden ett naturligt, kanske till och med elementärt tillstånd hos människan. Det fria valet skapar ångest. Heidegger hävdar att denna ångest är såpass grundläggande för vår egentliga existens att allt annat i själva verket är verklighetsflykt. Likafullt är vi beroende av den. Vi bygger upp en tillvaro genom jobb, studier, vänner och så vidare, men vad betyder det egentligen? Man kan lika gärna vara någon helt annanstans i huvudet. Vad är då verkligheten, det som verkligen räknas? Hur viktiga är egentligen de fysiska faktorerna?
Trots att det antagligen inte finns någon förutsatt mening med livet är vi dömda till sökandet. Eller tror att vi är det. För sökandet i sig ger ju livet en mening. Kanske är det ändå så att det är vi själva som skapar oss en meningsfullhet?
Varje val man gör, varje beslut man fattar får följder. Man döms och definieras efter dem, av sig själv och andra. Även att inte välja är ju ett val. Just att existensen föregår essensen är ju så knepigt. Tänk om man var en stol eller något. Då hade allt varit himla mycket lättare.
Jag känner mig oerhört nihilistisk idag.

När jag vill leva i min sagovärld och inte får det blir jag ledsen. Jag vill inte vara här nu. Jag har för många tankar i mig, och de trasslar ihop sig, och då vet jag plötsligt ingenting längre. Jag är lite vilsen.

man vill bara ha dom där armarna tätt tätt runt sig och ligga nära nära och inte säga något alls.
och jag är ledsen för alla ledsna inlägg men det är lite så just nu. det är ju så med pojkar.

Jag sitter här på jobbet och tänker lite. På hur man kan sakna nåt så mycket att det känns som att man håller på att gå i en miljon bitar och ändå vet man inte vad det är man längtar efter. Konstig det där.

Fastän det är vad jag vill och jag vet att jag måste så gör det ont. Det gör ont så in i helvete. Jag visste inte att det skulle göra så ont.