melankoli
Nu har de materiella sakerna börjat komma på plats igen. Dessvärre är oredan i mina tankar ännu ett faktum.
Ibland tänker jag att jag ville hoppa över mig själv en stund. Kanske en dag eller två, och vara något annat. Men helst av allt ville jag bara att allt ska ordna sig en dag till sist.
Och fram till dess så får man sysselsätta tankarna med en viss pianospelande student. Med brunt hår och lite lite utåtstående öron. Och långa fingrar såklart. Och så får man lyssna om och om igen på Comptine d'un autre été.
Ja, för att hitta på sagor är både tryggt och de slutar alltid bra.
Och tittar jag ut genom fönstret finns bara mörker. Mörker och regn och blåst.
Då är det minsann trevligare att drömma om värme och vackra platser, som Istanbul. Dit skulle jag gärna vilja åka. Jag vill att det ska vara vackert. Varför är det inte vackert?
Den som bestämde att Sverige skulle bli en plats med fula hus och smutsiga gator, med regn och rusk och isiga vintrar var antagligen ingen trevlig person. Nej här skulle människorna bli bittra och introverta. Man vänder blicken ner i gatan och går försiktigt, utan att nudda någon.
Visst är det lite ledsamt.
Kommentarer
Postat av: Anonym
mina kusiner har en lägenhet i Istanbul som vi skulle kunna åka till. det vore trevligt. men det finns mycket ficktjuvar.
puss
Trackback