I know where the summer goes.
Jag skulle vilja fånga dagarna i en liten ask. De där fina, som man bara inte får glömma. Jag skulle ha dem på nattygsbordet bredvid min säng och ta fram och titta på dem när jag behövde fly. Det skulle vara ett bra sätt att överleva när nätterna tar över med isvindar och frostiga omfamningar.
melankoli
Nu har de materiella sakerna börjat komma på plats igen. Dessvärre är oredan i mina tankar ännu ett faktum.
Ibland tänker jag att jag ville hoppa över mig själv en stund. Kanske en dag eller två, och vara något annat. Men helst av allt ville jag bara att allt ska ordna sig en dag till sist.
Och fram till dess så får man sysselsätta tankarna med en viss pianospelande student. Med brunt hår och lite lite utåtstående öron. Och långa fingrar såklart. Och så får man lyssna om och om igen på Comptine d'un autre été.
Ja, för att hitta på sagor är både tryggt och de slutar alltid bra.
Och tittar jag ut genom fönstret finns bara mörker. Mörker och regn och blåst.
Då är det minsann trevligare att drömma om värme och vackra platser, som Istanbul. Dit skulle jag gärna vilja åka. Jag vill att det ska vara vackert. Varför är det inte vackert?
Den som bestämde att Sverige skulle bli en plats med fula hus och smutsiga gator, med regn och rusk och isiga vintrar var antagligen ingen trevlig person. Nej här skulle människorna bli bittra och introverta. Man vänder blicken ner i gatan och går försiktigt, utan att nudda någon.
Visst är det lite ledsamt.
state of things
Jag sitter och funderar över huruvida jag ska gå och hoppa från en bro eller hugga av huvudet. Jag lyckades bli av med hela väskan igår. Ja. Mobil iPod bankkort leg kontanter hemnyckel. Jag är för deprimerad för att säga mer. Ajöss.
uppenbarelse.
Jag har funnit mannen i mitt liv. Paolo Coelho. Behöver jag säga mer?
att vara rädd för livet. och något mer.
Vad skulle hända om jag åkte? Om jag vågade?
Än så länge är du bara en dunkel illusion, små bitar av drömmar, sammansnärjda till ett något osagt vackert.
Jag kanske är rädd.
Kanske skulle allt gå sönder.
Kanske skulle du inte finnas kvar för mig.
Men kanske kanske skulle jag sluta göra ont.
nattlig ensamhet.
Kvällarna är mörka nu och nätterna blir svarta. Jag är lite rädd för mörkret. Jag är rädd att det kommer att ta allt ifrån mig. Och jag får svårt att andas men då tänker jag att i mörkret vilar ljuset. Vi ser ju inga stjärnor där intet mörker är. För att citera Erik Blomberg. Det är himla sant på så många plan.
i mitt huvud.
Jag tänkte lite på en sak.
Man kan somna och tänka på något, och när man vaknar känns det lite lite bättre allting, och det är ju fint kan jag tycka. Idag kan jag iallafall andas.
Men mer än så är det egentligen inte. Det kanske räcker?
Och sommarn snurrar fort när vi bara snöar bort och en kort sekund känns som en evighet men om jag bara blundar en liten liten stund så är allt förbi.
Lite så.
