gone.
nu är det såhär att jag har flyttat. alltså min blogg har flyttat. för den här bloggen jävlas med mig. men nu jävlas dom banne mig med fel jävel. dom jävlarna.
iallafall.
http://thoseglimmeringnights.blogspot.com/
där har ni mig nu för tiden.
tackhej.
alla drömmer om fåglar
hösten är himla fin ändå just nu:
jag storkonsumerar böcker. det har jag saknat minsann.
jag målar.
jag spelar piano igen. åh.
dricker te i stora mängder.
sveper in mig i yllekoftor och stora halsdukar.
och det jag kanske är allra bäst på: drömmer.
om storstäder och resväskor. vindsvåningar i paris. prasslande löv och hans hand i min.
om nätter med silverstjärnor. platser dit frosten inte når.
men det där vet ni ju redan.
vad jag däremot inte gör:
tvättar.
städar.
pratar om min lön.
det verkar någorlunda oskyldigt.
ps. någorlunda är ett fint ord. någorlunda annorlunda.
jaha.
folk frågar vad jag vill. jag vet inte vad jag vill. jag vet vad jag INTE vill.
kaos apati ambivalens disharmoni frågetecken frågetecken alteration andas kan inte andas.
vid närmare eftertanke vet jag nog litegrann vad jag vill. men jag vill sånt som inte går. kanske vill jag det just därför.
jag skriver utan att använda versaler. det är lite så det känns. som ett ständigt flöde av gemener.
jag går sönder en liten bit i taget.
men just det, det kommer bli bättre. det är så här det känns.
drömma.
jag vill fara runt i alla städer. bara resa. jag och min kappsäck. och allra helst ett trevligt ressällskap förstås. moskva, istanbul, paris, san francisco. jag vill ha bruna snörkängor och stickade koftor. och en sån där gammal sliten läderkoffert att packa ner mina böcker i. jag vill skramla fram på ett bortglömt järnvägsräls i en rostig och varm tågkupé. vandra runt i hemliga gränder och upptäcka gömda små vrår bland gathörn och bakgårdar. se symfoniorkestrar spela i gamla kyrkor och lyssna på gatumusikanter. sitta på små små kaféer och dricka varm choklad. titta på stadens ljus när mörkret fallit. tänka att här vill jag vara och ingen annanstans.
idag
what uniform can i wear to hide my heavy heart?
it's too heavy, it will always show.
jaques felt himself growing gloomy again.
he was well aware that to live on earth
a man must follow its fashion, and hearts
were no longer worn.
nästan som en tavla
Nyss hemkommen från en kväll med fina Håkan på scen sitter jag med en kopp te och ett par himmelskt goda körsbärstomater och lyssnar på Comtine d'un autre ete l'apr.
Vad folk kan vara fina ibland ändå tänker jag mest och inte så mycket mer.
Snart ska jag gå och lägga mig och sova lite, drömma lite, och sen vakna till en ny dag.
En dag kommer jag att dö, men alla andra dagar tänkte jag leva.
