Jag pluggar atomfysik.
En lista över några av de böcker jag ska läsa en vacker dag när jag får tid:
*Äcklet av Jean-Paul Sartre
*Några steg mot tystnaden av Eyvind Johnson
*Krig och fred av Leo Tolstoj
*Den gamle och havet av Ernest Hemingway
*Processen av Franz Kafka
*Madame Bovary av Gustave Flaubert
*Röda Rummet av August Strindberg
*Barabas av Pär Lagerkvist
*Pesten av Albert Camus
Blä
Idag gick jag på stan i över 8 timmar i sträck. Det enda jag lyckades åstadkomma under den tiden var en jäkla massa springande fram och tillbaka och lite gnällande och tandagnisslan. Och en klänning, sekunden innan jag skulle kasta mig på tunnelbanan och lämna den stormande folkmassan bakom mig..... Blä.
Gröt.
Jag gick av misstag upp en hel halvtimme för tidigt idag! Hur bittert känns inte det? Särskilt då jag har börjat snora och snörvla som en idiot och mest av allt känner mig som en urvriden gammal trasa. Det är ungefär som om det ställe där min hjärna brukade vara nu är fyllt med gröt. Dessutom har jag två timmars atomfysik att se fram emot, vilket vore helt ok om det inte vore för det faktum att jag även måste genomlida en dubbeltimme i tyska och inte slutar förrän klockan fyra... Som sagt. Bittert. Oh well.
För övrigt har jag desperata abstinensbesvär efter Greys Anatomy. Jag vill ha femte säsongen! Typ nu.
Detta var måhända inte det mest välformulerade och sammanhängande blogginlägget i historien, men du får tänka på att jag har gröt i huvudet.
Det slutgiltiga förfallet!
Nu får jag bittert ångra mina frågesportsorgier jag har frossat i. Den dystra sanningen är nämligen att jag inte har någon koll på läget överhuvudtaget vad gäller fysiken. I´m screwed så att säga.
Dessutom fick jag i helgen höra att jag var som en ros på en äng i vårsommarnatten. Inga kommentarer.
Life, or something like it...
Jag har blivit himla försoffad och bekväm på sista tiden! Detta känns inte helt bra faktiskt. Jag brukar inte vara sån, och jag saknar min energi enormt mycket! Plötsligt är allting oerhört mycket jobbigare än det borde vara, och jag är bara allmänt oföretagsam. Oh simple thing, where have you gone?!
Annars har jag fastnat i ett svårt beroende som består i att febrilt sitta och svara på frågor om allt mellan himmel och jord på en sida som Amanda visade mig. Det här innebär ju förstås att jag inte längre har tid att plugga fysik, eller andra oväsentliga förehavanden, som inte på något sätt är lika roligt som frågesport! Eller också är det bara det att jag känner mig så himla cool när jag har svarat rätt på alla frågor om kända litterära verk, eller vilken konstnär som målat vilken tavla, och att jag inte alls känner mig lika cool när jag inser att jag inte förstår ett dugg av mina egna diffusa anteckningar om okular och solspektrum och infallsvinklar och allt vad det nu är. Hm.
Back to reality!
Nu är det snart dags för mig att vakna upp ur den dvala jag har vandrat runt nedsjunken i de senaste veckorna. Gödd av mat och framför allt choklad rullar jag fram som en sengångare framåt kvällen, och tillbringar den mesta tiden med att a) titta på Greys Anatomy och b) spela frågespel med mor och far. Mycket angenämt, om än lite försoffat.
Jag känner mig nästan tvungen att erkänna att även om det känns ganska tungt så är jag en vanemänniska och uppskattar fasta rutiner. Dessa har rubbats under jullovet, så på så vis ska det bli riktigt skönt att komma igång igen, när allt kommer omkring gillar jag bättre när det händer lite saker! Och det gör det inte just nu.
Något positivt måste man försöka se i allting, eller hur?! Jag kämpar här....
Tyskar är ganska roliga. Tyskar är ganska konstiga. Tyskarna saknas!!
Hum hum...??
Står det ett frågetecken i min panna? För det känns så. Nej förresten, inte ett, hundra allra minst! Ambivalensen har slagit till med full styrka och jag är slav under den. Som Sartre sa, det fria valet skapar ångest! Vi är dömda till friheten!
Hm. Jag vet. Jag är miljöskadad.
Förutom det så känner mig mig oerhört tragisk och melodramatisk idag, och jag klarar inte av mig själv!! Det borde finnas nåt ställe dit man kunde rymma och bara trycka på paus en stund. Badkaret? Hm. Värt ett försök.
Bye bye gummipaj! Hm vänta, nåt stämde inte där. Whatever.
Det blev en hel del hmande såg jag sådär i efterhand. Det får symbolisera min existentiella begrundan.
utmattning.
Jag är trött. Sådär ligga-på-golvet-och-titta-upp-i-taket-trött. Jag dör jag dör jag dör jag dör är ungefär allt min hjärna orkar prestera.
